Session med Bettan utav Isa Falk

Enkelheten av en hårfin fjäder, så lätt, den förs av vinden, den glider i dess rörelse, den följer, vinden för den.  Den är smäcker, vacker, enkel, den förs. Så lätt, så fin. Ser du följsamheten? Dansen, friheten? Jag vill komma och gå, gå dit livet för oss, som fjädern i vinden, för livet oss. Det är bara att följa. Lått oss göra så, släpp taget, släpp tanken och lyft, bli lätt, låt enkelheten vara med, utan att krångla till och tynga ner oss till botten.  Där det finns att leva av, där lever vi, i samklang med naturen.
Att vila, bara vara, är en plats som finns i hjärtat, finn den i dig själv. Leta inte, sök inte utan öppna dig och det du ser efter kommer göra sig sett för dig.
Jag undrar, får jag? (får någon känsla av att hon utforskar, nafsar, testar; vart finns du? Dina gränser, visa dig vem du är och gör dig sedd) Sett upp linjerna så att jag ser dom.  Inte linjer om mig, men dina linjer.  Säg till mig vem du är, visa. Det är lättare att första varandra, individ till individ. Om individen är stark och har ett starkt jag. Lär känna dig, öpnna dig och acceptera dig så alla andra också kan acceptera dig. Det blir lättare att se, kommunicera om du fyller din själ helt ut. Hela dig och hela mig kan växa, men vi måsta nå dit vi redan är för att komma vidare.
Jag vet att du ser, men säg mig vad du ser? Ser du bortanför trädtopparna? Se kan vara att vilja eller förstå, känna är att ta in.
Har du ont någonstans?
Jag mår fint, jag kan läka mig själv. Ibland kryper det här och där (uppfattar det som att ibland kan hon känna av mindre saker, som obehag, virus eller mindre smärtor) men det är sådant jag kan hantera.
Trivs du med livet?
Det går upp och ner, men det går, det går alltid. Livet är alltid påväg någonstans. När vi upptäcker nya saker är det bra, insikter och frågeställning. Det finns mycket som inte är upptäckt, låt oss utforska det.
Som alla varelser har vi en mening med vad vi är i livet, en utveckling, det är att acceptera. Man ska inte fixera sig på detaljer, på det negativa, se åt solen, ljuset.  Låt saker sjunka in innan man drunknar i detaljer och fixering, glöm inte bort helheten.
Jag skulle vilja trava fort. Trava fort i skogen och låta det som tynger ner oss rinna av. Vilda och fria, kan vi trava fort (får en känsla av ’’busig/olydig/glädje’’ göra det som gränserna inte tillåter)
Något som du vill ändra på?
(uppfattar inget riktigt rakt svar) Utvecklas i vår egen takt som känns bekvämt.  Möt mig där jag står.
Upplever du något obehag?
Obehag med kalla händer ’’falddriga’’ (upfattar det som hon inte tycker om att bli berörd överallt). Jag vill bli berörd mjukt och omsorgsfullt i så fall. Stök tycker jag inte om, det vill jag inte ha. (får en bild i ett stall eller liknande där det är ’’dålig energi’’ som kan fattas obehagligt eller liknande där det står mycket bröte)  Hastiga rörelser och vändningar tycker jag inte om.
Människor ska finnas på plats i sig själva när dom möter mig. Om dom inte är här och nu vill jag inte möta dom,  det är obehgaligt. Dom får inte titta bort åt annat håll om dom vill se mig.
Vad känner du för din människa?
Vi kan arbeta tillsammans, tvivla inte på det. Vi kan göra saker möjliga. Fint är hennes sätt att se på mig, se lika fint på dig själv. Saker sker inte på beställning. Saker kommer med tid och tålamod.
Vad vill du göra? Bli riden, körd, gå promenad?
Jag vill se vad som finns bortom! Sakta och säkert, se höra känna, arbeta oss fram steg för steg. Aktivitet behövs för att vi ska se bortom, (hon verkar vara nyfiken på att utforksa) Man ska kunna flyga och kunna falla. För att nå bortom (vet ej om hon menar bokstavligen bortom trätopparna där hon drömmer sig bort eller om hon menar ut i världen). Ska vi göra detta får vi se från mer än ett perspektiv och lära på fler än ett sätt.
Jag står bredvid dig, känn ingen stress, låt allt vara om du känner att du behöver ’bara vara’, det finns ingen press. Du står vi min sida och jag står vid din, vi kan stå här så länge vi känner för det. (Känns som, vad ni än gör, hur ni än uppträder eller beter er, vad som händer eller vad ni går igenom, så har ni en grund att ni stöttar varandra, som en flock, att ni står bredvid varandra, hur mycket ni än skulle ha kvar att arbete med. Får en stark bild av att ni står bredvid varandra utan att något händer, bara som en inre trygghet, att den finns där även ifall det känns galet ibland)
Försöker förklara det du bad mig om: Det finns inga fel, allt är lärdom, kunskap, nyanser av det man bilder sig en uppfattning av.
Tro och det du öppnar dig för kommer  till dig förr eller senare.
-Bettan. Översättare Isa Falk.
Enkelheten av en hårfin fjäder, så lätt, den förs av vinden, den glider i dess rörelse, den följer, vinden för den. Den är smäcker, vacker, enkel, den förs. Så lätt, så fin. Ser du följsamheten? Dansen, friheten? Jag vill komma och gå, gå dit livet för oss, som fjädern i vinden, för livet oss. Det är bara att följa. Lått oss göra så, släpp taget, släpp tanken och lyft, bli lätt, låt enkelheten vara med, utan att krångla till och tynga ner oss till botten.  Där det finns att leva av, där lever vi, i samklang med naturen. 

Att vila, bara vara, är en plats som finns i hjärtat, finn den i dig själv. Leta inte, sök inte utan öppna dig och det du ser efter kommer göra sig sett för dig.
Jag undrar, får jag? (får någon känsla av att hon utforskar, nafsar, testar; vart finns du? Dina gränser, visa dig vem du är och gör dig sedd) Sätt upp linjerna så att jag ser dom.  Inte linjer om mig, men dina linjer.  Säg till mig vem du är, visa. Det är lättare att förstå varandra, individ till individ om individen är stark och har ett starkt jag. Lär känna dig, öpnna dig och acceptera dig så alla andra också kan acceptera dig. Det blir lättare att se, kommunicera om du fyller din själ helt ut. Hela dig och hela mig kan växa, men vi måsta nå dit vi redan är för att komma vidare.
Jag vet att du ser, men säg mig vad du ser? Ser du bortanför trädtopparna? Se kan vara att vilja eller förstå, känna är att ta in. 

Har du ont någonstans?
Jag mår fint, jag kan läka mig själv. Ibland kryper det här och där (uppfattar det som att ibland kan hon känna av mindre saker, som obehag, virus eller mindre smärtor) men det är sådant jag kan hantera. 

Trivs du med livet?
Det går upp och ner, men det går, det går alltid. Livet är alltid påväg någonstans. När vi upptäcker nya saker är det bra, insikter och frågeställning. Det finns mycket som inte är upptäckt, låt oss utforska det.
Som alla varelser har vi en mening med vad vi är i livet, en utveckling, det är att acceptera. Man ska inte fixera sig på detaljer, på det negativa, se åt solen, ljuset. Låt saker sjunka in innan man drunknar i detaljer och fixering, glöm inte bort helheten.
Jag skulle vilja trava fort. Trava fort i skogen och låta det som tynger ner oss rinna av. Vilda och fria, kan vi trava fort. (får en känsla av ’’busig/olydig/glädje’’ göra det som gränserna inte tillåter)

Något som du vill ändra på?
(uppfattar inget riktigt rakt svar) Utvecklas i vår egen takt som känns bekvämt.  Möt mig där jag står.
Upplever du något obehag?
Obehag med kalla händer ’’fladdriga’’ (upfattar det som hon inte tycker om att bli berörd överallt). Jag vill bli berörd mjukt och omsorgsfullt i så fall. Stök tycker jag inte om, det vill jag inte ha. (får en bild i ett stall eller liknande där det är ’’dålig energi’’ som kan fattas obehagligt eller liknande där det står mycket bröte)
Hastiga rörelser och vändningar tycker jag inte om.
Människor ska finnas på plats i sig själva när dom möter mig. Om dom inte är här och nu vill jag inte möta dom, det är obehgaligt. Dom får inte titta bort åt annat håll om dom vill se mig.
Vad känner du för din människa?
Vi kan arbeta tillsammans, tvivla inte på det. Vi kan göra saker möjliga. Fint är hennes sätt att se på mig, se lika fint på dig själv. Saker sker inte på beställning. Saker kommer med tid och tålamod.

Vad vill du göra? Bli riden, körd, gå promenad?
Jag vill se vad som finns bortom! Sakta och säkert, se höra känna, arbeta oss fram steg för steg. Aktivitet behövs för att vi ska se bortom, (hon verkar vara nyfiken på att utforksa) Man ska kunna flyga och kunna falla. För att nå bortom (vet ej om hon menar bokstavligen bortom trätopparna där hon drömmer sig bort eller om hon menar ut i världen). Ska vi göra detta får vi se från mer än ett perspektiv och lära på fler än ett sätt.
Jag står bredvid dig, känn ingen stress, låt allt vara om du känner att du behöver ’bara vara’, det finns ingen press. Du står vi min sida och jag står vid din, vi kan stå här så länge vi känner för det. (Känns som, vad ni än gör, hur ni än uppträder eller beter er, vad som händer eller vad ni går igenom, så har ni en grund att ni stöttar varandra, som en flock, att ni står bredvid varandra, hur mycket ni än skulle ha kvar att arbete med. Får en stark bild av att ni står bredvid varandra utan att något händer, bara som en inre trygghet, att den finns där även ifall det känns galet ibland)
Försöker förklara det du bad mig om: Det finns inga fel, allt är lärdom, kunskap, nyanser av det man bilder sig en uppfattning av.
Tro och det du öppnar dig för kommer till dig förr eller senare. 

-Bettan.
Översättare Isa Falk.
_________________________________

älskade häst, finner inga ord. Tack till Isa ännu en gång! 
Jag hoppas du får stanna här, vi har det tufft men det ska det bli ordning på.
Städa i stallet snart då! ;)



Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback